huga...

den här dagen har varit hur super som helst... Trots det är det med en klump i magen som jag lägger mig i sängen för att sova.

Mitt behov att krypa ner brevid min varma super-duper micke är nu också större.. vill vara liten och bekymmersfri... Men det går inte.

Många pratade innan studenten om en ångest att inte ha kvar sin trygghet, även jag har nämnt det men nu känner jag att den ångesten drappat mig. Det känns som jag har tagit på mig en alldeles för liten polotröja som jag inte kommer ur. huvva.

Micke, mina tre mil dog känns i stunden fruktansvärt långa!

Tack Sofia för kvällen, för filmen, för kramen. Trodde ett tag att jag skulle börja lipa, tror att det skulle hjälpa just nu. Inte för att jag är ledsen utan för att släppa ut lite.

If I was in pain I know you’d sing me soothing songs Y