I heard there was...

jag har hört talas om en man som gick hela livet utan att älska eller älskas.
jag hörde om denne man när jag var mycket liten.
Min mor, min käre mor berättade sagan om mannen som inte kunde älskas.
Tänk att gå där i livet utan känna det där alldeles speciella?
Mannen som inte kunde älska är en saga, men lika mycket en sanning. Mannen som inte var lycklig eller ledsen, varken svag eller stark. Gick genom livet och hoppade framför alla tåg, nerför alla stup och framför alla bilar på alla motorvägar han fann på sin väg, som han fann under tiden han sökte efter kärlek.
Alla tåg stannade, alla bilar styrde undan, inget stup hade ett slut. Han föll handlöst genom livet som löv under höstens kalla dagar.
Han föll genom dagarna, genom nätterna, han föll genom vintern och föll genom sommarens meningslösa varma dagar.
Mannen kände varken kyla, eller värme. Kände inte vindens andetag i nacken. Kände aldrig regnets befriande smekningar på kinden.

Mannen fick aldrig känna en kvinnas lugna händer mot sin kind, fick aldrig känna en kvinnas tröstfyllda armar. Fick aldrig se djupt in ett par ärliga brunnar i en kvinnas äkta ögon.

Mannen levde inte ett liv för att andas, han andades för att få känna att han någon gång skulle få leva och älska.